Lagom till semestern är över så dyker sommaren upp som gubben i lådan! Men jag har ingen lust att vara en sån svensk som bara tjötar om sommarvädrets varande eller icke-varande hela tiden, så jag nöjer mig med att säga att jag i alla fall har badat i havet varje dag de senaste dagarna och därmed fyllt på min kvot litegranna. Kusten runt Malmö suger ju dessvärre lite älgpung, eftersom det bara är sandstränder fyllda av döda maneter och rutten tång och det är så långgrunt att man till slut tröttnar på att vada i timmar och helt enkelt doppar stjärten i det knähöga pissvarma vatten som man står i. Å andra sidan är jag ju nöjd bara jag blir blöt.
Amasonen och Frun är bortresta och jag har lovat att rasta deras hästar. Det är intressant att se hur mycket som sitter i ryggmärgen, kunskap som jag inte visste att jag hade men som kroppen minns. Jag är och förblir en obiten hästtjej, men det är nåt väldigt bekräftande med att träda in i en så bekant roll, där jag vet vad jag gör, när jag är så förvirrad och vilse gällande precis allting annat. Och det är kul att lära ut sånt man kan till andra. Jag gav en snabbkurs till en vän som aldrig suttit på en häst förut, och när hon vinglade omkring i trav och tjöt av förtjusning så kunde jag ändå förstå magin kring hästar. Min mamma gav mig och min syrra alla möjligheter att leva ut våra ponnydrömmar... synd bara att vi aldrig hade några. Kanske just därför, för att de aldrig var magiska, de var vår vardag. Hon var så besviken när vi slutade rida, så det kändes fint att kunna ringa henne och säga "mamma, idag har jag hållt i en ridlektion".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar