onsdag 18 juli 2012

Inte vet jag

Livskrisen? Sorgsenheten, vilsenheten? Ja det handlade kanske inte om det som jag trodde det handlade om. Det kanske snarare handlade om kärleken. När två människor är väldigt synkade kan det vara svårt att märka när saker börjar gå snett, eftersom allt fortfarande går så smidigt. Vi kan väl inte ha några issues, vi är ju typ överens jämt? Fördelen med att vara synkade är att när man sen har krisat ett dygn och pratat i timmar och tömt ut allt det där emotionella gegget, då vänder allt i princip på direkten eftersom man är just... överens. Och när allting vände, då försvann det som jag hade rubricerat "Livskrisen". Kanske försvann den bara temporärt, bländad av det romantiska pladdret i mitt huvud, men jag håller tummarna.

Min favoritbebis har lärt sig att rulla över på magen, hunden har ätit människobajs, och vi åker en vecka till stugan med några av de finaste vännerna. Ha det fint.

1 kommentar:

Mrs Oikari sa...

en hund som äter hund/häst/kattbajs är äckligt. men en hund som äter människobajs... det är vidrigt!