torsdag 5 juli 2012

Att skada sig

Jag trillade alltså av hästfan, och det var enbart mitt fel. Jag gjorde ett sånt där pinsamt nybörjarmisstag som man inte tror att man ska göra, men jo, jag är nog lite ringrostig trots allt... Damp i asfalten, landade på rygg och fick en rejäl smäll, och skar upp handen på en vass sten. Rullade ner i diket, undan från hästhovar, och låg där och kved lite grann samtidigt som jag kände en morbid fascination inför blodet som rann. Den där sekunden, när man landar och tiden står still, smärtan har inte riktigt kickat in än och man gör en snabbanalys av kroppen (är jag trasig någonstans?)... Alltså jag är inte masochist, men visst piggar det upp lite granna?

Nu haltar jag fram med en rygg som går i en vacker blå ton, och undersköterskan på jobbet har tejpat ihop min hand. Också fascinerande, att ha ett så djupt sår att det liksom glipar.
Intressant insikt 1: Det gör inte ondare för att det är djupare.
Intressant insikt 2: Det är bra att stå på god fot med en undersköterska.
Intressant insikt 3: Det har hänt saker inom plåstervärlden. Jag har ett stort bandageliknande plåster på handen, och det är så elastiskt att jag knappt känner att det är där. Och det andas.

2 kommentarer:

Mrs Oikari sa...

aj.

jag tog ut folk på guidade ridturer i nya zealand ett halvår. en dag när vi tog in hästarna från hagen tyckte vi att det var en bra idé att ta snålskjuts. barbacka, utan träns och dessutom med ett gäng stängselpinnar i famnen.

min hand såg ganska snart likadan ut som din :)

Constantin: sa...

Men neeej! Det låter ju som en jättedålig idé! Fast kul jobb! :)