Sen jag och M inledde vårt samboskap har jag lagt märke till att bästa sättet att få sig nåt är att ge sig ut och springa. För sen när jag kommer tillbaka och rödblommig och svettig börjar stretcha i vardagsrummet, då kommer han farande som skjuten ur en kanon. Jag vet inte vad det är som utlöser det, spandex eller svett eller min rumpa i vädret på vardagsrumsgolvet.
Näää, om man skulle ta och samla ihop ett gäng och köpa sig ett gods? Vi snackade om det häromdagen, att gå ihop och köpa sig ett stort hus där varje par/familj/singelmänniska får en del av huset för sig själva, och att man sedan har några gemensamma utrymmen. Tänk på det, man får lantlivet och huset och trädgården, men man slipper isoleringen. Man kan välja att laga gemensam middag, eller käka inne hos sig själv. Ha spontan spelkväll, eller sitta för sig själv och läsa bok. Och tänk vilka fester! Får man barn är det ju dessutom skitbra, massor av vuxna förebilder, alltid nån som har tid att leka/lyssna, hjälp med barnpassning, och om fler får barn så kan de leka med varandra... Alltså samma koncept som gamla 70-talskollektiv à la Tillsammans, men med mindre politisk hätskhet och lite mer eget utrymme. Typ som kollektivet är på slutet av filmen, när alla får käka korv och så ger de sig ut i snön och sparkar fotboll. Är det inte en fin tanke?
1 kommentar:
Underbar tanke!
Du har just satt ord på stämningen som råder i mitt vuxenkollektiv och jag kan inte annat än att varmt rekommendera det!
Skicka en kommentar