Spenderade helgen i Örebro, denna stad av städer, denna metropol! Har bott där i två år, men har aldrig knutit an till stället. Det var bara där jag hade mina saker ett tag, vår relation är och förblir likgiltig. Däremot fick jag några väldigt kära vänner där, och det var dem jag kom dit för att träffa. Människor jag skulle kunna referera till som "bästisar", trots att vi hörs så sporadiskt. Jag träffade även en svårdefinierad människa, jag antar att vi är vänner, ibland även nära vänner, men vi känner egentligen inte varandra. Hon är ofta lite för tyst för att jag ska känna mig bekväm, vilket gör mig... pladdrig. Jag var på middag hos henne och hennes tjej, en mycket krystad tillställning. Jag inledde det hela med att brottas med deras lilla överexalterade hund, liksom för att slippa undan den spända stämningen, och upptäcker efter tio minuter att alla knappar i min tröja har gått upp och jag halvligger på golvet med brösten ute i friska luften. Satt därefter resten av middagen och fingrade nervöst på mina små fåniga knappar, rädd för att de skulle gå upp igen.
På lördagen var det partaj, där hälften var människor som jag är så platoniskt kär i att jag skulle vilja stoppa ner dem i fickan och bära med mig dem jämtjämtjämt, och där den andra hälften var ett hysteriskt brudgäng vars ljudnivå kunde ge vem som helst tinnitus. Det är helt okej med mig om jag slipper träffa dem igen. När de hade dragit vidare spred sig tystnaden i lägenheten, vi andades ut förnöjt, satte igång lite Megadeath och fortsatte glatt häva öl. Hobgoblin och Old Speckled Hen i mitt hjärta. Och min gamla kombo, det är som om vi är varsin sida av samma mynt. When she bleeds, I bleed. Åkte hela tågresan hem med magen full av värme, och bara en svag svag hint av baksmälla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar