Vackert/makabert i Lund

Det syns kanske inte jättetydligt, men det är alltså en liten pojke som sitter och leker med något. Han är i naturlig storlek (dvs rätt stor), och har då ett par stora vingar som omsluter honom. Han finns på kyrkogården i centrala Lund, och hans gravplats är alltid minutiöst välskött. I förgrunden av bilden, till höger, står en liten hund gjord av granris, med ett rött sidenband runt halsen.

Ont i armhålorna

Sigge har precis ägnat en lång stund åt att försiktigt lukta mig i näsan.
Det vore ju inte helt orimligt att tänka sig att hundar kan lukta sig till förkylningar.

Det är första dagen på min semester, och jag har ont i hela kroppen.
Så klart! Så typiskt!
Men skit i det, solen skiner och jag ska cykla iväg till frisören.

Jag och fröken Clementin på tu man hand

Och så titta på dessa fantastiska damer:

Those Magnificent Women In Their Flying Machines

Yin och yang och det däringa

Nu när jag gått med det nya korta håret några dagar, och alla verkar rörande överens om att jag alltid borde ha varit kortklippt, så har jag kommit fram till att jag ska klippa av ännu mer. Så för andra gången på en vecka ska jag till frisören, för att klippa den antagligen kortaste frisyren jag haft sen födseln. Det var ju ändå ett tag sen. Jag känner mig en aningens fåfäng och girly som klipper mig två gånger på en vecka, och kompenserar detta med att gå omkring i samma gamla gråsvarta slitna stuprörsjeans dag ut och dag in. Allting handlar om att hitta en balans.

Ceremonials

Orolig ända in i själen. M sitter i krismöten på jobbet för att inte gå in i väggen. Jag är så stressad att min hjärna har förvandlats till teflon. Vad är det för tillvaro vi bygger upp just nu? Vad fan håller vi på med? Det är lite som att vi håller på att måla in oss i ett hörn samtidigt som vi intalar oss själva att livet är jävligt gött. Exakt NÄR är det gött?

Florence + The Machine har släppt nytt album. Intervju i DN:

Varför gör du så storslagen musik?
– Jag attraheras av saker som är överväldigande. Stora saker och teman, som döden och kärleken och havet och himlen. Sådant som är större än allt. Jag älskar att känna mig översköljd.
Som när man tänker på att rymden är oändlig?
– Ja, den där konstiga känslan av att allt snurrar, känslan av att dyka från en riktigt hög klippa ned i oändligt djupt vatten. Den spänningen, den rusningen.

Precis så.

Fait accompli

Den där klutten längst fram i mitten var min hästsvans. Resten av håret var det som var uppe på huvudet. Jag är så jävla korthårig. Jag är i chock. Jag behöver stå några timmar framför en spegel och glo på mig själv. GAAAH. Ska jag se ut så här nu?

Lägenheten var för övrigt ridiculous på det dåliga sättet. Vi dog den stora, smärtsamma och ångestfyllda shabby chic-döden.

Roliga grejer!

Jag kör min dagliga rutin av navelskådande, och inser att jomenvisst, jag är pepp! Men varför? Jo serru, det är ett hopkok av lite allt möjligt:

• I dag ska jag och M gå på en visning av en lägenhet som inte kan benämnas som nåt annat än ridiculous. Stilpolisen har missat det här stället. Vi snackar guldtapet, och inte den bra sorten. En gigantisk ELDRIVEN kakelugn. Som tur är så köper man inte ägarnas inredningsstil, för jag vill nog inte ha pälsklädda plaststolar när jag tänker efter. Ej heller renhuvud på väggen. I övrigt... kan den vara helt magisk. Återstår att se.
• Vi klippte hela Sigge för första gången igår. Det tog tid, han blev lite stressad, men till slut var det gjort och han blev som en helt annan hund. Borta är den knubbiga valplooken, nu ser han ut som den unghund han är! Vi glömde dock att klippa svansen, och eftersom svanstippen är vit och den nu ser rätt yvig ut i jämförelse med resten så ser han lite ut som en räv. Jag gillar i och för sig rävar.
• Efter visningen ska jag klippa av mig håret. Förutom blå färg och dreads så har mitt hår fått stå ut med det mesta, så jag brukar vara rätt nonchalant inför såna här grejer, men nu har jag haft långt hår länge och jag känner lite skräckblandad förtjusning. Dags att städa undan alla hårnålar och snoddar.
• Jag har beställt böcker, och hoppas de hinner komma fram innan semestern. Paket!
• Om en vecka åker jag uppåt landet, till min hemstad. Inte världens mest exotiska semester kanske, men det var vad som bjöds och det finns många människor där uppe som jag vill träffa. Jenny, till exempel. Sigge ska med, men det kan bli så att han får tillbringa större delen av tiden ute på landet med mamma. Jag tror ingen av dem kommer att klaga.

Roliga grejer på gång! Och vem vet, kanske är det en fast tjänst på gång. Jag tror att det är en svår och superavancerad uppgift, det är en helt ny tjänst som skapas, men är det inte när man är nybakad och överoptimistisk som man ska ta sig an sånt?

Your head on my shoulder

Jag har patienter hela dagarna. Jag pratar hela dagarna. Jag är 100% närvarande hela dagarna. Jag är snäll och artig hela dagarna. Jag kallpratar hela dagarna. När jag inte kallpratar så pratar jag om tunga saker som ångest, livskriser och döden. Jag lyssnar hela dagarna.

När jag kommer hem är jag ibland så trött att jag är tårögd. Jag är som urvriden trasa. Jag vill inte göra något ansträngande, för jag har ansträngt mig hela dagen. Jag har försökt att vara på topp i 8-10 timmar, så när jag kommer hem vill jag bara få vara. Inga krav, inga måsten. Äta mat tillsammans med M, med Sigge som en stor hårig korv på mina fötter. Jag tycker om att höra M:s röst när han pratar. Jag lyssnar inte alltid på vad han säger, det är rofyllt att bara få sitta där. Han lyssnar nog inte alltid på vad jag säger heller, det är inte det som är poängen. Det är gemenskapen, närheten. Betrakta honom, hans bleka ögon, hans fräkniga armar. Hans hår som står rakt opp efter att han har dragit fingrarna igenom det en miljon gånger på jobbet. Jag vilar i hans sällskap. Med honom behöver jag inte anstränga mig för att vara bra.

High-tech

Vi har köpt en ny bil. Eller ja, ny för oss alltså. Inte ny i världen. Den har en massa fräsiga features. Helt galna nymodigheter.

Som AC. Har ni hört talats om det? Revolutionerande.

Inte nog med det. När man sitter inne i bilen så kan man.... wait for it.... prata med varandra! I normal samtalston! För man hörs!

Välkommen till framtiden. Allting är magiskt.

Hejdå håret nu ses vi aldrig mer

Min vardag just nu är så jävla grinig, så jag fokuserar på de storslagna planerna jag har för mitt hår. Jag tänker kapa av skiten. Jag har inte haft så här långt hår på åratal, senast var när jag fortfarande var ihop med Fransyskan och jag hade ett långt mörkbrunt lockigt hårsvall. När vi flyttade till Malmö klippte jag mohikan. Gillade läget. Det är dags igen. Inte för mohikan, även om det var rätt snassy om jag får säga det själv. Nej nu blir det andra bullar. Mitt hår är slitet som fan, jag har det aldrig utsläppt, jag vet inte hur man stylar långt hår, jag passar inte i det, kort sagt... I'm going pixie on yo' ass.