Vi kommer att dö samtidigt

Min äldsta barndomskompis P är här. Vi har känt varandra i 24 år, och då är jag ändå så gammal att jag minns en tid då hon inte fanns i mitt liv. Det var egentligen inte förrän i högstadiet (kanske mot slutet av högstadiet till och med?) som vi verkligen hittade varandra, och jag har älskat henne med en fullständig självklarhet sedan dess. Hon är en av de människor som jag känner mig 100% avslappnad med. Jag kanske skulle kunna bajsa tillsammans med henne. Ja kanske. Ändå så träffas vi inte så ofta, och har numera rätt sporadisk kontakt. Har man tur så samlar man på sig några såna vänner, där närheten når ett sådant djup att den är permanent. Den behöver inte underhållas som andra relationer. Lojaliteten är gjuten i cement. Men sen är det klart att den underhålls ändå, eftersom vi tycker om att träffa varandra. I min hemstad har jag tre såna personer, inklusive P, och varje gång jag träffar dem så måste jag ifrågasätta mitt val att bosätta mig så långt ifrån dem.