Alltså, tvi tvi, peppar peppar, ta i trä och så vidare, men en naturkatastrof hade verkligen gett mig paus från mina i-landsproblem just nu. Jag försöker sätta saker i perspektiv, tänka på barnen i Afrika, men det resulterar bara i att en våt matta av dåligt samvete lägger sig ovanpå mina grubblerier. Det dämpar dem inte, det gör dem bara osmakliga.
Dricka alkohol funkar inte heller, för det verkar som att jag faktiskt inte tycker det är lika kul som det en gång var. Eller så var det bara den kvällen. I go through the motions, men hjärtat är inte riktigt med. Jag dricker öl och dansar, men entusiasmen saknas. Klubben har lagt upp bilder på fejjan, och kameran ljuger inte som man säger. Jag ser ut som en torrboll!
Jag besöker ett stall, och mockar ur en box för första gången sen mellanstadiet. Jag är uppvuxen med hästar så man tycker det borde sitta i ryggmärgen, men inte riktigt. Sen får jag den största allergiska reaktionen jag fått på flera år av stalldammet, och måste stå ute på stallbacken och nysa och snora och gråta, med svidande svullen hals, kliande näsa och röda ögon. Det kommer två gigantiska hundar och lutar sig mot mig så jag nästan trillar omkull, men solen skiner och skånsk landsbygd har sin charm. Kullarna rullar, dikesrenarna är gula av tussilago och jag får borra in ansiktet i en hästman. Det borde räcka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar