Nesting

Jag har drabbats av Traderafeber. Sitter och lägger bud för glatta livet på en stor karaff i keramik som är formad som en väldigt verklighetstrogen fisk. M, som ju faktiskt ska ha den där tingesten i sitt hem, ser mer än lovligt skeptisk ut. Jag mumlar nåt om "bra kitsch" och klickar vidare. Tio spänn till. Och tio spänn till. Bara tio spänn till. Jag har även lagt bud på lite kläder, och därigenom införskaffat mig en ny svart kofta med stora stora blanka knappar. När mailet damp ner i min inbox så kändes det som om jag hade vunnit ett pris. Vadå pris? Jag betalar ju för den.

Igår var jag och M och tittade på lägenheten vi verkligen vill ha. Det har varit stalkervarning på oss. Vi har stått utanför huset och tittat in, flera gånger. Vi har googlat dem. Vi har facebookat dem. Vi låtsas inte ens att det är sunt beteende. Men igår fick vi alltså "komma till". Och den är perfekt. Den är stor, den är bohemisk, den är vintage. Gamla trägolv, högt i tak, skrymslen och vrår, fin balkong, stukaturer och söt innergård. Och inte alls så dyr som den kanske låter. I lägenheten fanns även världens sötaste husdjur, jag undrar om man kan få dem på köpet. En stor hund som ställde sig tyst och lutade sig emot mig hela tiden, och en liten spattig siamesunge som attackerade mina ben.
I kväll ska vi visa upp M:s lägenhet för dem (lägenhetsinnehavarna alltså, inte deras husdjur), så får vi se om det blir nåt byte. Om de säger nej är det möjligt att jag gråter en liten bittert brännande tår, för ååh vad jag vill ha den.

Jag försöker även planera min sommar. Jag har nån slags luddig plan på att dra till Tokyo i maj (ja just det Rim, därav frågorna!), och det är mycket att ta hänsyn till. Inte bara vädret... Men helvete vad roligt det vore.