Jag är i limbo. Jag har en lägenhet som inte längre känns som min, eftersom Amasonens tjej är på väg att flytta in (så fort jag har flyttat ut), och M:s lägenhet trivs jag i men det är inte mitt hem och de enda grejerna jag har där är ett par vandringskängor och en burk magmedicin. Och nu har vi precis fått beskedet att de vi skulle byta lägenhet med vill kolla runt på lite andra alternativ och verkar inte kunna ta något beslut de kommande tio åren. Jag är i limbo. Vår lägenhet ser ut som ett möbelförråd eftersom Amasonen har börjat köpa på sig möbler för att ersätta mina när jag flyttar (annars hade lägenheten blivit tom). Hennes tjej går och spanar in skrymslen och vrår, sugen på att inreda, göra det till sitt. Helt förståeligt, de är också på väg att bli sambos. Och mitt i deras matrimonial bliss sitter Constantin, a k a Bromsklossen. Inte konstigt att mitt humör är som en bergochdalbana just nu. Hade jag trott på astrologi hade jag formulerat det så här:
Jag är kräfta. För kräftor är hemmet väldigt viktigt. Hemmet kan tolkas bokstavligt eller metaforiskt, det vill säga det måste inte prompt vara ett ombonat hushåll utan kan helt enkelt handla om en fast punkt i tillvaron, något att återkomma till och utgå ifrån. Det är centralt, det krävs för att kräftan ska vara i balans. Jag är inte i balans. Jag är, som sagt, i limbo.
Dricker en kopp blåbärste och stirrar ut genom fönstret.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar