fredag 26 november 2010

crippling

Man bölar inte på jobbet. Det gör man bara inte. Jag vet att det på Mössans jobb är standard att någon bölar varje dag, men jag jobbar inte där. Jag jobbar i ett tyst och sterilt kontorslandskap och de flesta av mina kollegor är män i 40-årsåldern som mest snackar om teknik och segling. Man bölar inte. Jag vill gå hem och gömma mig under en filt, men har jobb kvar att göra.

Har pratat med min ortoped. Han är så sjukt jävla kall och otrevlig. Röntgen visar att det inte är nåt fel på min ryggrad, och det är ju bra. Men sen då? Han vägrar gå vidare, för han menar på att det inte finns någonstans att gå vidare om jag inte vill till sjukgymnast. Jag har redan provat sjukgymnast. Det gjorde ingen som helst skillnad. Återigen föreslår han Voltaren gel, och jag kontrar återigen med att det inte är praktiskt genomförbart. Med darrig röst piper jag något om massage. Han ger ett svar som skulle kunna summeras så här: "Yeah whatever." Jag tror dessutom att han mitt under telefonsamtalet avbryter för att ta ett privatsamtal på sin mobil. Jag hatar honom. Och jag hatar att han inte vill gå vidare med det här. Jag hatar att han antagligen har rätt, det finns inget mer han, eller någon annan läkare, kan göra. Jag känner mig så in i helvete trasig, och ska visst bara lära mig att leva med det.

3 kommentarer:

Linnéa sa...

Vilken jävla gubbjävel. Kan du inte prata med någon annan ortoped som inte är dum i huvudet?

treat. sa...

Ja, precis. Har du så där ont är det ju kroppen som säger att något är fel. Gå till någon annan som har empati!
För du har provat kiropraktik, va?

Constantin: sa...

Ni har helt rätt. Man kan visst inte gå till vilken specialistläkare som helst och tro att man ska få hjälp, utan man måste först snoka runt och se vem som folk säger är bra. Så det snokandet börjar nu! Och ja, jag gick hos en kiropraktor tills han sa till mig att han inte visste varför min kropp inte svarade på behandlingen... :/ Tack för stödet!