torsdag 9 juni 2011

These are the days

Fantastiska dagar. Svettiga, krävande, hektiska, galna, vackra dagar. En examen som fyllde mig av sommarkänsla och en vag lättnad. Ett bröllop som ja, fick mig att gråta. Amasonen och Frun var så vackra. Jag har aldrig haft så kul på en så stor tillställning förut. Jag höll ett tal där jag av nervositet glömde bort hälften av allt jag skulle säga. Jag dansade tills jag trodde mina käkar skulle gå ur led av allt skratt, och jag fick för första gången se M full. Han var bedårande. Enligt Frun blir vi fulla på samma sätt: "du blir så himla rolig, och lycklig på ett sånt där... knarkigt sätt!".

Morgon efter vaknade vi i ett svettigt rum fyllt med sovande människor, och tog oss ut i den skarpa morgonsolen för ett dopp i havet. Långgrunt och iskallt, förstås. Resten av dagen ägnades åt att släpa saker fram och tillbaka, allt ljud och ljus som vi hade tagit med oss. Tills vi var redo att dö lite grann. Och för att avsluta ledigheten hjälpte vi M:s kusin att flytta dagen därpå. Varmt och slitigt som fan, men jag blev kallad "Wonderwoman" och sånt väger ju upp för en hel del. Snubben är arkeolog. Tips: Hjälp aldrig en arkeolog att flytta. De äger BARA tunga saker.

Sen blev jag förstås sjuk. Sådär som man blir när saker är färdiga och spänningar släpper. I dag hasade jag till jobbet, tog emot min första patient 08.15. Avbokade sedan resten och hasade hem igen, ryggen blöt av febersvett. Kan ändå se poängen med en påtvingad vila.

2 kommentarer:

lepoop sa...

Du, jag har alltid undrat - om man är psykolog, mår man bättre än gemene man därför att man kan "läka" sig själv. Och har man automatiskt självinsikt? =)

Constantin: sa...

Du bajset, jag har ingen aning. Men de psykologstuderande jag har träffat verkar i alla fall alla ha sökt sig till ämnet för att de själva har issues, och även om de varit nära examen så har de oftast fortfarande haft en hel del issues. Men kanske kunnat diagnostiserat sig själva? I dunno.