Say bye-bye

Jag är ledsen. Ända in i själen ledsen. Jag skulle egentligen sitta i föreläsning 9-20 idag, men jag skiter i allt. Sitter framför teven och slöglor på Resident Evil-triologin och käkar godis. Även om jag visste att det här skulle hända, så gör det mig ändå så otroligt ledsen och besviken. Det får mig att känna att min röst är överflödig, eftersom den ändå aldrig gör någon skillnad. Men rösta måste man ju, även när majoriteten av svenska folket är hellbent on destruction.

Jag flyttade från Frankrike av två anledningar:

1. Jag kände mig alienerad och ville hem till min egen kultur.

2. Jag insåg att jag inte kunde leva i ett land som för den politik som Frankrike för.

Och nu är Sverige på väg åt exakt samma håll, och snabbt. Jag vill inte vara med, jag vill isolera mig från allt det här elaka hårda, jag vill inte bo här om det ska vara så här. Jag känner ingen fighting spirit idag, jag vill inte ut och demonstrera, jag vill bara... vända ryggen åt Sverige.

M har åkt till Ryssland. Och vädret är också skit.