För mycket att ta ställning till, för mycket att oroa mig över.
Andas med bröstet, inte med magen. Stel i nacken.
Vill bara rulla in mig i täcket som en grinig larv och sova.
Väck mig när världen har blivit kravlös och givmild.
Bra sak (ändå): Mitt nya skärp luktar sadelkammare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar