Put Baby in the corner

Vi har bestämt oss för att köpa hund och imorgon kommer min mor och hennes bästis på besök. Då ska jag låna en hund och testa om min superallergiska mor reagerar på den. Jag vet inte varför egentligen, för vi har, med hennes välsignelse, bestämt oss för den rasen i vilket fall som helst. Det är ett stort åtagande, och vi pendlar mellan glädje och oro. M för att han inte gillar förändring. Jag för att jag inte gillar att låsa upp mig.

I går kväll kom M hem med papper om sjukpenningsgrundande inkomst. Han hade läst in sig på hur det här med föräldrapenning fungerar. Han berättade länge och väl om allt han hade lärt sig, och jag blev sjukt stressad och var tvungen att gå på toa. Mamma pappa barn. Play house. Herregud. Vill lite packa resväskan och inte tänka på saker som hängpattar, moderkaka och bebisskrik. Jag är snart 30 och känner mig fortfarande som en tonåring. Tonåringar ska inte ha barn.

Efter en sansad och allvarlig frukost med Amasonen så bestämde jag mig för att inte presentera uppsatsen förrän i augusti. Jag vet att det inte är ett nederlag, men min magkänsla har inte fattat det än. Jag jobbar på det. Det viktigaste är att uppsatsen blir bra, och just nu är jag för splittrad för att kunna jobba på i 180 km/h. Jobbsökandet är i full gång, och jag känner mig pressad.

Hela jävla livet gör att jag känner mig pressad just nu.