Adieu

Jag skulle tippa att 70% av alla inlägg i den här bloggen har skrivits från mitt jobb. Det jobb som jag har haft de senaste fem åren, mitt prydliga, priviligerade kontorsjobb. Inte för att jag har haft en särskilt priviligerad position, utan för att orden "företaget betalar" är så vanligt förekommande. Mina kollegor har utgjorts av ingenjörer (mestadels män) i chinos och rutiga välstrukna skjortor, och på fikarasterna har vi pratat om husrenovering och segling. Trots att vi bor på olika planeter så tycker jag väldigt mycket om många av dem. De är snälla, lågmälda och har en torr, smygande humor.

Så i dag, min sista jobbdag här, ska jag bjuda dem på tårta från Café Hollandia. För er som inte är införstådda med tårtkulturen i Malmö, så är Hollandia ett av Malmös äldsta konditorier, och gör de absolut godaste tårtorna du kan tänka dig. Jag har beställt en chokladmoussetårta, men den ultimata klassikern är annars passionfrukt och choklad. En tårta för 15 pers kostar en halv förmögenhet, så jag hoppas att de kommer äta den i andakt, uppfyllda av den djupaste känslan av tacksamhet. Och sedan sorg förstås, hjärtskärande sorg, över att jag slutar. Jag tänker fontäner av tårar, jag tänker slitande av hår, jag tänker bankande på golv med knutna nävar. Det kommer bli en härlig eftermiddag.