Be Mine

(Först: Jag provar ut en ny design. Bare with me. Är den lite rörig kanske?)

Den här stretchade jag till på ett pass häromdagen. Ett fint exempel på att kommersiell musik inte behöver vara skit.

Och igår satt jag på en väldigt stor middag inträngd mellan två heterosnubbar. Till vänster om mig satt en kaospilot i stora hipsterglasögon som älskade att höra sin egen röst och berätta för alla hur jävla speciell han var. Till höger om mig satt en av de längsta killarna jag någonsin träffat, lätt över 2 meter. Han jobbade på IKEA och var så fin och glad att jag förvandlades från en surpuppa till en fnissmaja. Och i dag strålar solen och jag sitter ute på balkongen, dricker juice och lyssnar på Tom Waits. Varför inte You Can Never Hold Back Spring?