När jag bodde i Frankrike fanns där en amerikansk man som alla kallade "Fredfriend" för att han hette Fred och kallade alla för "friend", och var så påträngande social att det kändes som om han ville sälja något. En tryckande varm sommarnatt satt han och jag i timmar på en bänk i en mörk park och diskuterade religion. Han menade att när jag hade levt lika länge som han, och tänkt lika mycket på de stora frågorna som han, så skulle jag oundvikligen komma fram till att det fanns en gud. Jag kallade honom arrogant och han skrattade och sa "when in France..."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar