Vi hade två hanar att välja emellan, och fick var sin i knät. Så satt vi där, och jag var så stolt över oss för vi skötte oss exemplariskt. Vi gjorde precis som man ska, vi attackerade dem inte med gos utan lät dem bekanta sig med oss i lugn och ro och så observerade vi deras beteende. Sen bytte vi valp med varandra. Den ena var framfusig, tuggade mycket på allt som kom i närheten och när vi släppte ner den på golvet så fumlade den snabbt iväg mot matskålen och skulle sno mat. Den andra var lugnare, tuggade lite grann men gick mer på upptäcktsfärd. Vi hade gjort vår läxa och visste att vi ville ha en valp med "mellanenergi", så vi bestämde oss ganska snart för upptäckaren. Uppfödaren sa att de var ganska lika i temperamentet, men vi hade ju inget annat än just den stunden att gå på, så då blev det så.
Vi blev bjudna på fika och pratade business, och så snart jag hade plockat upp den lilla parveln så somnade han i mitt knä. Hans mamma låg på golvet en bit bort och sov fridfullt med mjölkstinna tuttar. Om vi hade varit nervösa innan så försvann all oro och tvekan när vi satt där med honom. Det kändes så enkelt, och han var så fantastisk fin, och det här kommer bli så bra. Om en månad får vi hämta honom. Vi har inte riktigt bestämt oss än, men arbetsnamnet är Sigge. Det är väl ett bra namn?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar