I Blame Coco

Okej så hon hade inget jobb. Men hon var ändå pepp och skulle säga till chefen att jag fanns tillgänglig. Bättre än inget, och det känns ju alltid bättre att ha gjort något än att suttit på sitt arsle och grinat.

I kväll hade jag en slags vernissage, kan man säga. Det kändes som att det gick bra. Sen gick jag och åt indiskt. Det gick ännu bättre. Jag är bra på att äta. Det är lite av en spetskompetens skulle man kunna säga.

Känslan i kväll är lite så här tror jag:

(dvs: som att hasa omkring i en tom simbassäng bland pubertala fotomodeller och kasta upp en presenning i luften och sen bara vara lite håglös och elektro. du vet den känslan.)