Ömhet inför min Amason

Jag möter upp med Amasonen för öl och käk. Hon behöver kräkas av sig, och jag tycker om känslan av att jag kan finnas där för henne, som en hink under hakan. Det finns en närhet i det, en trygghet i vänskapen. Hon orerar i flera timmar om allt som känns jobbigt just nu, och vi bollar tankar och känslor sådär till synes ostrukturerat som vi gör. Det kan verka fragmentariskt, men vi vet precis var vi har vår röda tråd och vi behöver inte kommunicera med varandra i hela meningar, en antydan kan uttrycka en hel rymd av tankar och känslor. Våra samtal bygger på ett isberg av tidigare samtal, och allt ligger lagrat där under ytan, ingenting glömt.

Amasonen är en av få människor som jag är spontant fysisk med. Jag vet inte om det är för att hon är mitt ex också, även om jag inte ser henne på det sättet längre. Normalt sett känner jag aldrig något behov av att ta på den jag pratar med, men med henne gör jag det ofta. Som sagt, vet inte varför det är så. Det handlar inte om attraktion, snarare kanske... en känsla av intimitet, ömhet. Hon gör samma sak, kommer ofta och klämmer på mig, när känslan faller på. Det blir mer när vi inte har setts på länge, som att vi måste få utlopp för den ömhet vi känner för varandra. "Klämma av oss" lite.

Jag minns första gången jag träffade henne. Jag trodde att hon var flickvännen till den stora butchen som vi alla var hemma hos, men det var hon inte. Hon hade en turkos träningsoverall i plysch på sig och jag tyckte hon såg rätt fånig ut, trots det vackra ansiktet. Hon sa någon gång att hon inte mindes mer av mig från den kvällen än att jag hade lockigt hår, "såg tuffare ut då" och var "fresh meat", men mer än så tänkte hon nog inte om mig då. Nån sa till henne att hon borde satsa på mig, men det dröjde ett bra tag innan nåt hände mellan oss. Det var inte attraktion vid första ögonkastet och det var inte blixtsnabb vänskap heller. Jag tyckte hon var rätt störig, och det är hon ju. Ha ha. Allting växte fram långsamt, och sen dess har vi flutit in och ut ur olika typer av relationer, ibland utan tydliga brytpunkter. Hon är familj, oavsett, och det är skönt att bara få sitta där mitt emot och prata.