Säger nej och åker iväg

I dag är stora skolkardagen. Förmiddagen skulle ägnas åt jobb. Det gjorde den inte. Eftermiddagen skulle ägnas åt föreläsningar. Det kommer den inte att göra. I stället lyssnar jag på denna människas låtlistor och känner släktskap, och så läser jag ännu en roman av Laurel K. Hamilton. Att läsa hennes böcker är som att äta lösgodis, och det är en bra nivå att lägga livet på just nu. Blod och slamsor, varulvar, sarkastisk humor och en och annan blodsugande sexsymbol. Min hjärna suktar efter en underhållande semester, och Laurel levererar varje gång.

Sambolivet har kommit i skymundan senaste veckan. Vi ses när vi ska sova. Uppdaterar varandra lite kortfattat medan vårt tal blir allt sluddrigare av sömn. Vi hinner inte riktigt se varandra just nu, och det känns tråkigt men svårt att undvika.

I eftermiddag åker jag en snabbis till hemstaden för att fira fadern som fyller 60. Det känns som att det är lite för nära inpå, senaste gången jag träffade släkten, men det är ju inte farsans fel att han fyller år så nära jul. Det är bara att packa ner finkläderna och åka. Tyst avdelning, fönsterplats. Laptopen i knät med en bra film. Man hinner se en och en halv ungefär, sen är man framme. Eller också så läser man hela vägen. Myser vid tanken.

Och så First Aid Kit. Vackraste på länge.