Bögar, snö och Orup

I går var jag på middag med ett sällskap av gamla och nya bögar. Vi åt mat tills vi alla hade foodbabies, drack glas efter glas med vin och även lite Amaretto. Vi pratade oss hesa och skrattade tills i alla fall jag fick lite kramp. Särskilt förtjust blev jag i en av de nya förmågorna, en kvicktänkt och kul kille som jag hoppas få träffa igen. Det var en fin kväll. När jag var tvungen att åka hem och de alla stod i hallen och vinkade så kände jag mig lite som Snövit som vinkade hejdå till de sju små dvärgarna, trots att jag nog var kortast i sällskapet. Innerst inne är jag nog dock snarare en av dvärgarna, jag upplever alltid ett så starkt släktskap med de queera, feministiska och rappkäftade bögarna. Jag är inte en faghag, jag är en smygbög.

M är i Österrike och trycker i sig julbord och jag skulle egentligen in till kontoret idag. Men Skåne är som vanligt fullständigt oförmöget att hantera snö, så alla kommunikationer verkar inställda. Jag älskar när vi får snö här, helt plötsligt får vintern en poäng, men här nere beter sig folk som om det är katastrofläge. VARJE ÅR. Och vi snackar om några futtiga centimeter! Det finns ingen beredskap, trots att det faktiskt kommer snö någon gång varje jävla vinter. Så vad göra? Gå ner till stationen och hoppas att det mot all förmodan kommer ett tåg? Och sen hoppas att man lyckas ta sig hem igen? För det finns inga garantier!

Äh. Jag stannar hemma, spelar Fable och lyssnar på Orup istället. Och som för att poängtera detta, får ni här en vacker video av sagda man. They don't make videos like this anymore.