När jag kom till jobbet låg ett stort och sjukt snyggt paket från Allsaints och väntade på mig. Vad är det med det här märket, de till och med FÖRPACKAR sina grejer på ett sätt som slår an precis alla strängar i mig?! I paketet låg mina skor. Das überschnyggen kängen. Äntligen har de kommit till mig, mina androgyna älsklingar. "Whatever" säger ni, men blir lycka mindre lycklig för att den är materiell? I think not. Nu sitter de stadigt på mina fötter, och vi ler lite i mjugg tillsammans.
M är i Libyen. Är jag en dålig partner som inte ens håller reda på vilken dag han kommer hem igen? Jag är för uppe i mitt eget för att ens oroa mig för att min sambo befinner sig i en militärdiktatur. "Vadå tortyr?? Kom inte här och snacka om tortyr, har du sett mitt schema!?!" Ungefär så. Jo, jag erkänner det villigt, jag kan vara en riktigt självupptagen jävel. Och jag ler lite i mjugg.

2 kommentarer:
Hej hej.
Vad skönt att läsa att det ledsna gick över ganska fort ändå. Jag är säker på att du är skitbra på det du gör och gärna vill göra det bra också. Så när det inte blir 100 så kan vad som helst kännas piss. Oftast kommer de där "vad-som-helsten" i mängd och på samma gång, men du har ju som alla andra rätt att ha pissiga dagar. Heja dig! Du fixar detta. På med bootsen och ät lite tröstglass till favvomusik så känns det bättre.
Gud Linnea, snacka om att skriva rätt meddelande vid rätt tidpunkt! Tack, tack och tack!
Skicka en kommentar