När hon släppte sitt förra album var jag mitt emellan två väldigt förvirrande men vackra förhållanden, och jag var på en av hennes konserter med den person jag då gick och suktade efter och jag minns hur hon stod bredvid mig och la en arm om min midja som om det var den mest naturliga sak i världen fastän vi båda höll andan och kände pulsen i öronen. Eller ja, så kändes det för mig. Knepigt det där med efterkonstruktioner. Asha Alis texter drabbade mig, kanske just för att jag hörde dem just då, i den situationen.
One day you'll be a drop in the ocean
but right now you're a storm
that leaves nothing behind
but me left alone
1 kommentar:
Såg henne på Where the action is i Stockholm igår. Hon spelade på en liten scen vid 17-tiden, och i en kvart spelade ett annat band på en större scen så att det störde lite. Hon fick börja om en av låtarna pga fel i soundchecken - hon hörde inte instrumenten själv (men ut hördes det bra). Men fan så bra hon var! Jätteskön tjej.
Skicka en kommentar