Idag handlar allt om döden.

Drömde om döden hela natten. Min barndomsvän P blev biten av en stor gulgrön orm i Amazonas och dog på två sekunder i vår kanot (Dina sista ord var för övrigt "nej nej nej, nu dör ju jag, det vill jag ju inte", kanske inte en fras som går till historien men du hade ju inte så mycket tid att tänka efter). Vaknade upp kallsvettig, stirrandes i taket. Somnade om. Då bar de in hennes pappa i garaget, på bår. Jag stod på garageinfarten och läste en psalm. Vaknade igen, hjärtat i halsgropen. Jag ber verkligen om ursäkt P, det är inte så att jag vill ha ihjäl dig och din familj. Vaknade på morgonen och försökte skratta åt mina dramatiska drömmar, men kände mig alldeles tung av sömnbrist och orolig av alla jobbiga sinnesbilder.

På mitt jobb finns en man som precis ska gå i pension. Hans söner bor i andra städer, i huset är det bara han och hans fru kvar. De har varit tillsammans sen de var strax över tjugo, ett sånt där par som man kan se ibland, som fortfarande älskar, som fortfarande sover sked i dubbelsängen, som inte har resignerat till ljummen vänskap med åtskilda sovrum utan är både bästa vänner och älskande. I flera år har han byggt på deras hus, så att allt ska vara färdig till pensionen, för då skulle de bara njuta. Hans fru gick i pension för en månad sen, han hade en vecka kvar. Han var avspänd, nöjd med att sluta jobba. Såg väl fram emot ljumma sensommarkvällar på altanen, bara han och hans fru och kanske var sitt glas rött. Småpratandes om trädgården, barnen, gamla minnen. För en vecka sen blev hon svårt sjuk, och fick hämtas med ambulans. Akut leukemi. Igår avled hon.

Man vill bara gå hem, sätta sig i köket och glo ut genom fönstret några timmar.