Hejdå Constantin!

Fram tills jag var cirka 25 år så skrev jag dagbok regelbundet. Alltså sån i bokform, med penna, om ni minns. Med ett sånt smalt band som markerade var man var. Ibland gjorde jag misstaget att köpa en riktigt tjock bok, för det såg så gediget och vackert ut. Problemet var bara att det tog mig så otroligt lång tid att skriva igenom en sån bok, att det kändes som att jag hade förvandlats till en annan människa under tiden. Jag skämdes för det som stod i början av boken och ville separera det gamla från det nya. Jag ville inte ta bort det gamla, bara ställa det åt sidan. Ungefär så känns det nu. Ingen skam visserligen, jag gillar Constant Crush och det jag har skrivit här, men det finns en vilja att påbörja en ny skrivbok. Den här skrivboken innehåller exakt 1000 inlägg, är det inte poetiskt så säg?

Jag har skrivit här i sex år. Nu är jag 30, då var jag 24. Det säger ju sig självt att saker och ting var annorlunda då, även om jag kanske trodde att vissa saker var huggna i sten. Sexualiteten förstås. Helvete vad färdig jag är med den processen, så färdigältad. Det är skönt. Då, 2007, var jag en förvirrad och ganska ledsen flata, en förvuxen tonåring. Jag hade kunnat fortsätta att klassa mig som flata, men det andra är jag glad att jag har passerat. Jag har inte längre galna onenightstands och kärlekshistorier, det var länge sen jag skapade en riktigt bra fyllehistoria och jag lever inte längre i en resväska. Men det var också länge sen jag gick på antidepressiva, länge sen jag sårade skitbra människor utan att ens fatta det, länge sen jag var så full att jag tappade alla sociala hämningar, fick minnesluckor och sen spydde i två dygn. Hejdå Constantin. Nu gör vi nåt annat.

Vem skriver regelbundet i samma blogg i sex år, utan att vare sig utveckla konceptet eller designen? Jag, tydligen. Och jag tänkte fortsätta på precis samma sätt. Du ska få se, bloggdesignen på den nya är precis lika oinspirerad som denna. Den är faktiskt rätt lik. Lite mer färgglad kanske. Innehållet är också detsamma. Med skillnaden att jag inte är anonym, men egentligen... gör det så stor skillnad? Det kanske är roligt att se hur jag ser ut?

I alla fall. Maila mig på constantcrush(a)gmx.com om du vill ha adressen till den nya. Jag blir jätteglad om du vill följa med.

Stort och smått och habegär

Först för att det är störst: Mina favoritherrar har i dag blivit pappor officiellt. Den lilla bebisen som de tog emot i våras är nu deras, på riktigt. Det går inte riktigt att ta in vidden av det. Men det går att ta den varma lilla glada bebiskroppen i famnen och snusa henne länge i nacken, och veta att något mycket rätt har hänt.

Och annars? Hej och välkommen till vecka 15. När är det egentligen tänkt att det häringa illamåendet och den däringa tröttheten ska gå över? Magen har börjat svälla nu, några brallor har förpassats till "vi ses om ett år-lådan", och jag tycker faktiskt inte att det vore mer än rättvist att jag fick börja njuta av det här med att vara på tjocken nu. Äckelkänslan är min ständiga följeslagare, och jag kan somna precis var som helst. Nåt som är tråkigt är dessutom att jag blir mätt på två sekunder. I helgen åkte vi ut några stycken till stugan och plockade svamp, och svampexpertbögen gjorde planetens godaste svampstuvning på blomkålssvamp (som för övrigt är min nya favoritsvamp, EN svamp räcker till en måltid för fyra pers och den är dessutom så inåtahelvete god). Jag blev proppmätt efter en mesig liten klutt. Känns jävligt B alltså.

Jag planerar att köpa alla mina julklappar på Etsy i år. Eller i alla fall många. Eller i alla fall alla julklappar som jag tänker ge till mig själv. Som till exempel galaxsjalen, kanvasväskan, diamantringen, eller varför inte pixellampan? Gud jag har en sån hipstersmak, men jag orkar inte kämpa emot. De ropar efter mig och mitt visakort!

Inskrivning

Tredje dagen med spränghuvudvärk. I dag tog jag paracetamol. Normalt sett har jag inga bekymmer med att stoppa i mig piller, men just nu känns alla kemikalier läskiga. Hade lika gärna kunnat låta bli, de verkar inte ha någon effekt. Mår som ett as och borde antagligen inte vara på jobbet. I går morse la jag min första gravidspya. Bättre start på dagens finns inte! Sen gick jag och M till vår nya barnmorska, och möttes av Harmonistugan från Himlen. Till att börja med är vår barnmorska både skittrevlig och apsnygg, och det är ju två avgörande egenskaper. För det andra är det jättefina lokaler, som får en att vilja ta av sig skorna, bädda ner sig i en soffa, beställa in en chai latte och läsa en god bok (jag tänker Anaïs Nin). För det tredje så kan de med lätthet erbjuda allting som vår förra barnmorska inte hade möjlighet till. Och det skaver i mitt vänstervridna hjärta att det är så, att bara de privata mottagningarna har möjlighet att ge fullgod vård. Det är nåt väldigt obehagligt amerikanskt över det. Men nu är det som det är, och vi väntar vårt första barn och behöver trygghet. Och det här kändes tusen gånger bättre. So be it.

Kollektiv och fisk

Att ha mamma boende hos mig får mig återigen att sakna kollektivboende. Bara jag och M... vi är för få. Så känns det. Jag njuter visserligen av att vara själv hemma, men det är så fint det där när alla säger godnatt och drar sig tillbaka till sina vrår, och sen möts man igen över frukostbordet. Pratar om vad man ska göra under dagen. Nån kokar kaffe. Nån gosar med hunden. Nån läser tidningen. Jag tycker om det kravlösa sättet att umgås med människor på. Men det är så mycket som ska stämma, tidsmässigt, pengamässigt, och förstås inte minst personlighetsmässigt. Hade jag gett mig in på en sån sak idag så hade jag velat att det var något beständigt, och då är det mycket som ska stämma.

Om ni förresten inte har provat det här med fiskpedikyr, så kan jag verkligen rekommendera det! Det är kanske inte världens mest effektiva pedikyr, men det var en kul upplevelse. Det känns som att stoppa ner fötterna i läsk med väldigt stark kolsyra. Kolsyra som ibland snärtar till dig, eller borrar sig in mellan tårna och kittlar. Först lite läskigt, och sen mest fascinerande! Vi hade väldigt kul, och en lång stund efteråt kunde vi känna hur det pirrade i fötterna, huden mindes fortfarande mötet med alla dessa små fiskmunnar. Det firade vi med att gå ut och äta indiskt, och mamma njöt av att vara på besök i storstan.

Consider it done

Jag fick champagne och champagneglas, jubel och kramar på vårt morgonmöte i dag! Det är tydligen sånt man får räkna med när man har blivit fru. Mötet präglades annars av, som vanligt, tråkiga besked och oro, så jag drämde till och kom ut som gravid på kuppen. Ständigt dessa garderober som man kliver ut ur, det är ett livslångt åbäke! När man är gravid så får man tydligen också jubel. Några kollegor hade redan anat, för tydligen börjar jag bli lönnfet på vissa specifika områden. Börjar jag få gravidmage trots allt? Tydligen så "putar" det. Herregud vad det här med att vara på tjocken gör en självupptagen, bokstavligen talat navelskådande!

I går kväll lagade min fina mamma raggmunk till mig. Kan inte komma ihåg sist jag åt det. Egenrörda rårörda lingon till det. Sen babbel resten av kvällen. I kväll ska vi få våra fötter behandlade av ett gäng små små fiskar som äter död hud, och sen ska jag bjuda henne på middag. Varför envisas mina föräldrar med att bo kvar i mitt barndomshem? Varför flyttar de inte efter mig? Dåligt beteende. Vi borde bo nära.

Lektanten är här

I dag anländer mina kära moder för att tillbringa tre dagar med sin absoluta favoritvarelse i världen. Inte hennes dotter då alltså, utan dotterns hund. Kärleken är besvarad, varje gång de ses så krälar Sigge omkring på mamma som om han var katt och hon var kattmynta. Hon är hans lektant, han äger henne och hon tillåter det glatt. Varje gång hon är här så åker de på utflykter hela dagarna och hon tränar honom att göra en massa saker på sitt tålmodiga, pedagogiska sätt, och han älskar det av hela sitt lilla hundhjärta. Det känns så otroligt fint att sitta på jobbet och veta att allt det där pågår hemma just nu. Samtidigt som jag mycket hellre hade velat vara med, än sitta här.

Jag har börjat noja över min avsaknad av gravidmage. För det var fasen bara gas, när jag slutade proppa i mig halvmogna sura äpplen så gick magen tillbaka till sitt vanliga, relativt platta läge. Jag läste i en av gravidböckerna att "nu börjar det synas", men det gör fan inte det. Aldrig trodde jag att jag skulle känna mig orolig över att ha en för platt mage. Känner mig väldigt redo för alla de där testerna, men nu är det bara en vecka kvar så jag får väl visa lite stake och hålla huvudet kallt tills dess.

Superhjälten och hennes sidekick

Min nya superpower: Hur sent jag än går hemifrån så kommer jag inte för sent till jobbet. Fråga mig inte hur det går till, men det är helt sant. I dag försov jag mig en halvtimme, stod länge i duschen och försökte vakna, fastnade i en artikel vid frukosten, la ner ovanligt mycket tid på håret och gick på en rejäl morgonpromenad med Sigge. Tänkte "fuck it jag har ju flex", men dök ändå upp på jobbet i vanlig tid. Que? Lätt den bästa superkraften hittills. Och nej, jag ser inte hur det här kan gå överstyr.

Igår kom det brev från Skatteverket till M. Jag ringde upp honom (han är i Jokkmokk eller nåt liknande) och så öppnade vi tillsammans brevet som bekräftade att M numera har mitt efternamn. Jag försökte hävda att det betyder att jag äger honom, att han numera är min bitch, men han verkade inte köpa det. Än.

Jack & Diane

Alltså ni har väl inte missat att det kommer en tonårsfilm om lesbiska varulvar? Den verkar så himla fin! Och Jack ser precis ut som Elizabeth som jag hängde med i San Francisco. Så söt!

Det första...

... jag såg i dag: Martins pigga ögon, två centimeter från mina.

... någon sa till mig i dag: "Hej!"

... jag sa i dag: "Du stör, jag drömmer sexdröm."

... Sigge gjorde i dag: Vaknade, hoppade upp i sängen, la sig på min sprängfyllda blåsa och somnade om. Som varje morgon, med andra ord.

... jag åt i dag: ett gelehallon. Överskattat godis.

... sms:et jag skickade i dag: "Har han slutat spela house? Vad gör du i dag? Pluggar dig blå?"

... jag lyssnade på i dag: A Case of You - James Blake

Prutt eller bebis?

Alltså jag kan inte avgöra om det är en gravidmage som putar ut, eller om jag bara är gasig på grund av all frukt jag moffar i mig för att dämpa illamåendet. Men det börjar helt klart se misstänkt ut.